I want you bad..

Jobbat idag mellan 14.30 - 23.00.. Rätt lugnt och skönt, vi va bara 6 stycken i hela fabriken :) Borde vara så alltid tycker jag :) Har även fått reda på att jag börjar som Findus anställd den 1 februari :) Nog nice lixom ;D
Jag och Kit va även och käkade kebebtallrik innan, sen när man kommer till jobb får man reda på att man ska käka pizzeria mat igen.. Haha, men jag käkade en Grillbiff istället.. Palla käka Pizzamat 2 ggr på en dag, jag som inte änns tycker att det är gott..

Imorrn flyttar Kim hem till mamma och pappa och jag ska bo i hans lägenhet själv i en månad :D Soft som fan :) Det ska bli kul och skönt att få känna på hur det är att bo själv, men sen ska jag ju inte flytta förän Magaluf-resan är över, men ändå, alltid skönt med nåt nytt :D


Hur kommer det alltid sej att när man är som gladast går allt åt helvete och man är tillbax i samma svarta hål som man alltid är i? När man tror att allt ska börja gå bra, när man verkligen känner det på sej, då bara vänder det igen.. Precis som om det är menat att man alltid ska leva såhär, leva på hoppet, på lögnen, på den dolda sanningen.. Jag känner ingen positivitet längre.. På en sekund rasade allt.. Och sen börjar man tänka, Undra om det hade varit annorlunda om.. Undra om det hade varit bättre om jag hade gjort det annorlunda, känt annorlunda? Det är ju inget man kommer att få reda på ändå, men lik väl som alltid så sitter man om grubblar det fram och tillbax.. Detta är min vardag, trisst men sant.. Varje dag är det samma sak, samma tänkar och samma känslor.. När ska man bli kvitt det? Och när man är van vid att känna såhär, hur blir det då om det blir bättre? Hur ska man kunna handera nåt som man inte är van vid överhuvudtaget? Man kanske göra allt detta med flit, undermedvetet, att må såhär, för att man är rädd och ovan vid nåt annat, för det är detta man är bra på.. Jag har egentligen ingen aning, men jag vill bara att detta ska sluta.. Skakningarna, andningsnöden och tårarna som inte slutar rinna..


"I promised my self not to feel this way again..
I promised to be strong.. But still I feel this way for you..
I want cry for you anymore, I'm done with that..
All though my inside is fadding away"

174 dagar Kvar.. Sen är jag på Magaluf !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0