ZarahJohnsson

Nu har det hänt, det vi alla visste skulle hända, men som ändå kom som en chock.. Hon dog, kl 08.40 i morse dog hon, om somnade in.. Detta va tredje gången på ett år som hon hade lugninflammation.. Första gången hon fick det trodde vi att hon inte skulle klara sej, men det gjorde hon, så varför skulle hon inte göra det denna gången oxå? Men det gjorde hon tyvärr inte..
Samtalet från mamma vid halv 10 imorse kom som en chock.. Jag visste inte hur jag skulle reagera, jag hörde inte riktigt vad hon sa, ändå brast jag ut i gråt.. Jag åkte in till sjukhuset och mötte mamma och moster där, gick in till henne, tog henne i handen, och bara grät.. Sen kom min kusin in, hon brast i gråt även hon..
Men hon såg fridfull ut där hon låg i sängen, precis som att hon bara låg och sov.. Jag stod och väntade på att hon skulle öppna ögonen, titta på oss och säga att allt är bra, att hon mår bra, men väntan va förgäves, för hon öppnade aldrig ögonen..
Jag har nog fortfarande inte rikigt kopplat att hon är borta, jag gråter, men det känns som om jag inte riktigt fattar varför..
Hon skulle ju inte dö nu, hon va ju frisk och helt klar i huvudet, det va inte menat att hon skulle dö.. Hon har ju överlevt så mycket, hon hade en sån livsglädje och vilja, och nu är allt borta, bara på en sekund försvann allt, hon försvann, min älskade gamlamormor..
Nu kommer man bara gå och vänta på att telefonen ska ringa, och att det ska stå hennes telefon nr.. Men det kommer den ju inte, och det är nog det som kommer vara jobbigast just nu..

Vila i frid Gurli Jönsson
1922-12-22 - 2009-02-22
Älskad mamma, mormor och gamlamormor..
Vi saknar dej..