Rest in peace..

Idag, eller rättare sagt igår, eftersom att klockan är över 12, iaf, den 22 september va det exakt 7 månader sen min älskade gamlamormor gick bort..

Varje dag saknar jag henne, hennes jobbiga telefonsamtal som aldrig tog slut, när man sa till henne att man inte hade tid att prata för man skulle iväg, men hon slutade inte ändå, när hon ringer och sa grattis på namnsdagen osv, allt saknar jag, ALLT!
Jag ser fortfarande dagen franför mej då mamma ringer och väckte mej med dem fasliga orden att gamlamormor hade gått bort, jag ser mejsjälv flyga upp ur sägen, helt paralyserad, chockad, vad va det hon sa? Hörde jag verkligen rätt? Sen kom tårarna, jag kunde verkligen inte sluta.
Jag betämde mej för att åka in till sjukhuset, där mötes jag av släkt som tröstade mej, gick in i rummet och såg mormor ligga där, som om hon sov, men hon va blek och kall.. Alla dessa bilder och minnen finns fortfarande kvar och jagar mej, dag som natt.. Lika så tanken på att jag aldrig kommer få se dej igen..
Det ända som glädjer mej är att jag vet att du har det bra nu, hoppas jag iaf.. Jag är inte så mycket för att tro på himlen och så vidare, men ändå..

Du ska veta att jag älskar dej Gamlamormor, och jag saknar dej av hela mitt hjärta..
Du kommer alltid att finnas inom mej <3

Vila i frid.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0