ZarahJohnsson

Jag kan inte mer än att vara stolt över mejsjälv, det låter kanske egoistiskt som bara den, men dem som känner mej väl vet..
Jag va hos tandläkaren innan idag, akut-tid, för att dem inte kan laga ett jävla hål ordentligt.
Satt och käkade chips inatt, kände att det ilade till, drack lite saft, det ilade ännu mer, kände med tungan på tanden och mycket riktigt, fyllningen i den senaste lagningen hade trillat av..
Åkte till tandläkaren, och jag visste att jag behövde bedövning..
Alla som känner mej vet att jag hatar tandläkare, och ännu mer hatar jag sprutor.. Min sprutfobi finns inte hur denna värld.. Väl inne hos tandis började dem prata om bedövning och jag bara tappade allt, jag grät som en bebis, hypereventilared, mitt hjärta slog dubbla slag i 190 och jag va inte långt ifrån att svimma..
Jag tog mej samman, gapade och fick bedövnings salva sen sprutan..
Jag har inte tatt bedövning sen jag va 7 år gammal, och då hjälpte den inte, mycket där av min fobi till tandläkare, sprutfobin har ALLTID funnits där..
Jag kan verkligen inte vara mer än stolt som sagt..

Dock när bedövningen började släppa på jobb började illamåendet, kräkte nästan.. Tänkte att det skulle gå över, men när klockan blev 7 gav jag upp, jag va seg, hängig och mådde sjukt dåligt, så det va bara för mej att sätta mej i bilen och köra hem som en radiostyrd zombie.. La mej på sovan och vilade/halvsov genom 2½ men och idol, mår lite bättre nu, men fortfarande inte bra :(

Uppdaterar nog senare..
xoxo //